"Miss"anpassad

Igår kändes det ännu mer verifierat att operera mig! :-(

Jag hade verkligen klätt upp mig.

Fixat till en håruppsättning som maken tycker jag är så fin i.
Lagt en omsorgsfull makeup

Klätt mig i min finaste denimblå jeansklänning

Tog på mig finsandaletterna som sparas till "fina" tillfällen, men som inte blivit använda på fem år, svarta med liten klack, strasstenar och remmar.

Jag kände mig vacker.
Sensuell i min klackar.
Som en kvinna i min figursydda klänning.

Jag älskade världen och det kändes som om den älskade mig.

Men...efter ett par timmar på stan så inser jag att det inte gör någon skillad.
Det är ingen jäkel som lägger märke till hur förbannat FANTASTISK jag ser ut! ;-)
De ser bakom mig, sedan glider blicken förbi mig, utan att fästa någon notis för att finna andra föremål, andra människor att fästa blicken på.

Jag förväntar mig inte att hela köpcentrum ska ställa sig upp och sjunga "Pretty Woman" när jag kommer, men jag ser hur vackra människor i gympadojor och smutsiga mysbyxor får ett öppnare mottagande av den kassörska som mumlar och är lite lätt uttråkad när de expedierar andra, mindre attraktiva människor såsom jag.

Varför?

Och jag är lycklig med min man, jag älskar honom, men inte ens den snuskigaste rökgubbe i skitiga kläder utanför köpcentrumet låter blicken stanna kvar vid mig. Inte ens för dem "duger" jag att vila ögonen på i de sekunder det tar att gå förbi.

Det får inte mitt självförtroende att gå i topp precis.

"Det är insidan som räknas" sägs det ju.
Men det är svårt att verkligen få den att lysa av självförtroende när man så sällan blir positivt bemött av andra.

Nu får jag en ny chans med haka, ingen dubbelhaka, öppnare ögon och så lite Restylane för att balansera överläppen och ta bort bekymmersrynkan mellan ögonen.

Det kommer inte förändra den jag är, men den kommer förändra hur jag blir bemött.
Med ett mer positivt bemötande så kommer även mitt självförtroende att växa.

Tack för att du förstår!